Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2011

Existens...

Hur kan jag existera på ett fungerande vis när jag inte vet vad existensen i sig självt är? Så som jag ser det går det varken att greppa eller se, om ens känna. Mitt synfält rörde sig, ljuden sjöng i mina öron och beröringarna rös till mellan andetagen. Men det är nu bara nedkrympt till ett minne. Det känns motsägelsefullt nog som jag tappat alla känslor. De enda som nu rör mitt inre är tomhetens skal som får stå pall för filosofiskt utsvävande dilemman. De kossas i en hjärna som jag är oviss inför om jag äger. Terapeuterna har jag tappat greppet om då jag över huvud taget inte vet vad de talar om, om de ens vet det själva. Denna slitstarka övertalan om hoppet, som om det på något vis vore en real bild av det sanningsvävda. Nedklankningen på pessimismen. Pessimisten självt. Enligt dessa människor är dessa tankebanor endast en feltagande väg för den alltid genuint goda människan, som om det i sin tur alls fanns ondska och godhet (men det vill de såklart inte erkänna för sig själva och …

TRÄFFPUNKT

Undermedvetna rundgångar. Något inre som leker borttappat, precis som om jag inte vore hel. Men vad spelar det för roll i ett livsland där det inte ses som acceptabelt att vara på riktigt olycklig. Där alla har sina problem men är i grund och botten lyckliga, eller i varje fall funna i ett tillstång där det ekar "what the hell, I can do this". Men vad händer när man inte kan längre, när väggarna spelar en spratt och man ser sitt liv passera i revy. Alla handlingar, alla ofärdiga tankar, som trots timmvävda tankebanor, kommer sluta upp som lika ofärdiga. Frågor det inte finns svar på. Jag vill ramla in på det okända, vara vilsen och hitta mig själv igen för att sedan slungas ut igen och sådär får det hålla på. Jag är så trött på rutiner, dagar som flätas in i varandra. Alla tomma ansikten som får mig vilja slå in dem mot väggar och ge dem ett wake up call. Eller kanske är det just vad jag själv behöver just nu. Sluta vara så förbannat bortskämd och otillfredställd med livet. …