Jag snirklar mig igenom de tomma golven som skriker ett sjukhus oro. Männen som passerar rör blicken i en snabb ryckning upp längs taklisterna. En blick. Den kan eventuellt få dig stupa med en själ brinnande i revbensbo. Eller! Så har vi ingen själ alls att tala om och spelar endast på normens vilda antagelser kring det förbipasserande fenomen vi kallar "livet". I en samtid grubblar vi över framtid och dåtid som om det vore värd en plats i nuet. Det vi eller du eller dem då glömmer är att nutiden är din tid att kunna åstadkomma mirakel. Med ordet mirakel menar jag att du skall kunna framkalla en känsla som får dig öppna det tredje ögat utan att tillsätta flytande substanser i hjärnmassa. Flyg.