Tappade kontrollen här om dagen med ord som viskade lögner om livet. Jag måste låta färgglada taktiker tränga sig in under huden. Men om ni visste hur kaotiskt det kan bli emellan försöken, om ni visste mig. Flera hundra rökpinnar som förgiftar organen till svarta och hur lite jag orkar ägna kraft åt att ens tolka det som världsligt, för visst är det kanske och visst finns det andra ting som döda tankar och frostiga fingrar som gnisslar mellan varven. Kanske är det just det jag ska sluta föda. Har bara så svårt att rasa ut ur det raserade, kliva in i det majsetiska och bli en fri själ. Kläderna jag bar här om dagen kunde omslutit en livlös kropp, och kanske gör de det nu med fast lite osynligt. Det är svårt det där med livet. Hundra atombomber.