En kväll som nu som bara nu och endast nu hittade jag mig själv gungandes på en insikt utan like. Extraenergi och känslor med stormkraft i lugn och harmoni. Kreativitet där sinnet frodas i blom på körsbärsträd. Bäckarna bländas i månsken - jag, ja jag bländas jag med, och detta endast under kvällen och nattens täcke. Det sveper om mig likt mödrakärlek. -Varför drar sömntimmarna bort sig allt närmre dagen, oavsett rutiner? Det har alltid varit så, barnsben. -Varför kommer energin med stormkraft vid skymning? Likväl kreativiteten, harmonin och förmågan att sjunka in i meditation? Moder natur har flätat sina fingrar kring mina och svarat med månen som sin stämma.