Fortsätt till huvudinnehåll

Brytpunkter



Få mig på fötter igen jag flyger bara omkring i ett rum fyllt av små fjärillar på obestämd tidsform. Jag är oklar och har lyster i ögonen likt rummet utan väggar. Rötterna i jorden sprakar upp ur jordgränder upp igenom mitt lägenhetsgolv prydda av stjärnor. Du ropar mitt namn men jag kan varken höra eller se för jag är i soffan och andas utanför kroppen. Har samlag med djävulen fast jag bara skrattar opersonligt och med flackande blick. Vinden skrämmer livet ur mig och jag tror jag dog på riktigt med en tröja full av metall som kyler. Lever det gör jag också men det ska vi inte alls tala om för då kanske trollen kommer och hemsöker mig igen som alla andra psykotiska dagar, kvällar, nätter, dåtider, nutida fossila. Bergen ekar i världen när benen är lika långa som eiffeltornet. Faller omkring likt harkrankar som tappat balansen i stormen. Kräks upp mitt kön och trycker ned det med foten till skalbaggarna. Nu kan Lucifer leta kurragömma.

Ibland bor jag i ett hus med massa katter, ungefär två tusen styckna för har inte räknat alls bara med ögonen. Bär en lång klänning som är svart med grått hår ända ner till andra sidan jordklotet. Där är det alltid ögon på väggarna och där bor jag endast en gång om året när jag känner mig som mest på utsidan huden. En stor komet springer rakt emot jorden och alla dör förutom yngel svarta som pärlor i bäckarna. Koben smiter för sitt liv utan resultat och egentligen borde vi gråta åt det men vi är redan utrotade och har därför inget att gråta igenom som organ och tankar. Fast tankar lever nog ändå på samma vis på annat håll. Vetskapen är abstrakt och abstrakt är nu vetenskap. Kom på skattjakt med mig, jag letar lite utanför ozonlagret efter dig för du är inte här alls om ens på låtsas.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

STOCKHOLM EN DEL AV VÄRLDEN SOM VÄRLDEN EN DEL AV STOCKHOLM

Dagar i Stockholm, dagar som andra, dagar är minnen och blott bara där det var. Nu är en annan tid, som tas ifrån mig på nytt om vart annat. Med nya vetskaper om molekylstråleetepaxi och MOVPE förstår jag nu inget mer än innan, precis som alltid med alltet. Det hela är delar av små betydelselösa ting, föremål och känslor vi ej kan peka ut utan bara gnugga ihop likt ett barns lekar med händer. Konst och poesi är det vackraste i världen trots att endast en bråkdel är beskådad. Jag vet det för jag har rätten att tycka som jag behagar, såvida inte normer bryts av. Lite som yttrandefriheten. En dag som var blev min känsla förvandlad av ett rosa trollspö. Glitterprinsessa löd de magiska orden och verklighet kombinerades med önskan. Jag tänker inte lika mycket på invecklingar i långa timmar som i andra. Det finns en behaglig tomhet, som om mitt land vore styrelöst men ändå funktionellt.
Skicka en kommentar
Läs mer

En ny världsorientering, Del 1

Det är ett nytt sätt att viska på i det upphöjda och gåtfulla. Kommunikationen mellan en magi och en människas uppfattning väver band av ädelrik sort. För stark att bryta och för exceptionell för att glömma. Mycket svår att gömma undan när någon väl hittat det, då det ligger under huden till alla kroppar som bär med sig öppenhet och sans. Att träna upp kommunikationen och inte bara använda sig utav magin som ett verktyg. Istället bli ett med den då det blir en vänskap som måste hållas efter och vårda. Laslienama och hennes kraft Kueh var de första från urminnes tider att få en av de starkaste reaktioner mellan magi och människa. Invånana kallade dem Assinesz (ett djupare ord för evig kärlek som används på en mycket helig nivå och sällan brukas slösaktigt). De har än idag stor betydelse för folket då det inspirerat många att ge mer hän åt sin magiska kontakt. Ur Kuehs magi och Laslienamas vilja fick vi, byn på andra sidan Ockrabergen, andan och styrkan till att påbörja bygge
Skicka en kommentar
Läs mer

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat... Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött... Ett mätverktyg  för sanningens helhet är förmodligen inte listad. Precis so
Skicka en kommentar
Läs mer