Fortsätt till huvudinnehåll

En ny världsorientering, Del 1



Det är ett nytt sätt att viska på i det upphöjda och gåtfulla. Kommunikationen mellan en magi och en människas uppfattning väver band av ädelrik sort. För stark att bryta och för exceptionell för att glömma. Mycket svår att gömma undan när någon väl hittat det, då det ligger under huden till alla kroppar som bär med sig öppenhet och sans. Att träna upp kommunikationen och inte bara använda sig utav magin som ett verktyg. Istället bli ett med den då det blir en vänskap som måste hållas efter och vårda. Laslienama och hennes kraft Kueh var de första från urminnes tider att få en av de starkaste reaktioner mellan magi och människa. Invånana kallade dem Assinesz (ett djupare ord för evig kärlek som används på en mycket helig nivå och sällan brukas slösaktigt). De har än idag stor betydelse för folket då det inspirerat många att ge mer hän åt sin magiska kontakt. Ur Kuehs magi och Laslienamas vilja fick vi, byn på andra sidan Ockrabergen, andan och styrkan till att påbörja bygget av vårt nya hem mellan vattenfallen.

 
 -

Jag har gråtit ändlöst i flera veckor. Dränkt mig i självömkan och förbannat varje nyfött andetag som givits mig. Med tanken har jag avrättat människorna omkring mig, lagt ut olika metoder för genomföranden, samtidigt som jag velat ha deras medlidande på ett silverfat av guld. Jag har självklart hållit detta bisarra önskespel djupt inom mig av den enkla anledningen att medlidandebiten snabbt skulle bli utspelad.
Lukt- och smaksinnet har försämrats avsevärt. Jag brukade kunna sprida fotstegen över Indigofälten som ligger dryga fyra mil bort från byn. Det inte bara bländade, utan även doftade himmelskt. Smilgroparna sjönk in i ansiktet och jag älskade min magi med livet som insats. Hon fick mig att se klarare än Madidofloden (det är det renaste vatten någon av vårat slag någonsin skådat, där ser man ned till Kastrofolket som byggt en stad mil ned under vattenytan. De lever i det tysta med underliga kraftfält vi inte fått utforska. Men mer om dem sen).
Jag har vänt och vridit. Studsat ut på långa sträckor och tillbaka igen på djupet av mitt medvetande. Slutsatserna sinar och jag kan inte förstå hur just min magi kunde bli sänkt på det här viset. Eller är hon kanske skadad, utsugen på kraft av någon anledning? Kan inte se hur jag kunnat påverka till detta bittra, dödsdömda resultat. Har varken svikit eller bortsett henne. Hon var mitt allt och nu mitt enda hopp för att kunna ta mig igenom den tjocka dimman som tycks uppbyggd av kevlar.
Redina, utan dig har jag saknad av grundbotten. Försök att nå mig om kvällarna när jag orkar sträcka mina händer. Hitta mig i mitt utdömda mörker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat... Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött... Ett mätverktyg  för sanningens helhet är förmodligen inte listad. Precis so

FESTIVALPAKET

Omsorgsfullt var armar belamrade med glädje och rus. Hoppade i ringar precis som formen av de själfylldas uppspärrade ögon. Vi såg, levde och skapade minnen. När ska man ha tid att dö? Det finns aldeles för många upptäckter som aldrig kommer lösas. Men att liv var minnen innebär i varje fall att ett liv gåt till spillo. Hur många liv har jag? Hur många katter är vi? Jag ramlar ned mot grus av bara tanken. Arvikafestivalen -10 Du var ett .liv.

Poserar

Google Maps har en sökmotor inuti mitt huvud - designad enbart för att finna mitt lugn i en så hysterisk anda som möjligt. Till stjärnornas dyrkan var jag smålycklig över att det var ute med mig, liksom kär i den nyfunna skatten. Hade uppfunnit mitt egna guld där den kemiska uppbyggnaden baserades på mina många bokstäver, texter som enbart traskade nedgånget i källartrappor. Som den tonåring jag faktiskt var hittade jag ingen att diskutera de djupare tonerna med, basen som bultade i hjärtat byttes ut - ebbade över till en rundgång som varvade om samma låttexter. Någon hade funnit min repeat knapp och pressat ned den med svart materia. När de vuxna inte hade fallenhet att diskutera de fenomen som jag själv inte kunde komma under fund med – då förvandlades svärtan till min egen att bära runt på. Med svaga armar var det snabbt slut på mjölksyran, skakade och tappade fattningen. Kände mig kriminell över tankebanorna i mitt huvud, mina mörka och stora frågor som nu blivit bannlysta att t