Jag är inte galen. Begreppet är för mig rent ut sagt en
hägring. En illusion. Jag trodde mig länge vara just galen, men endast för att
det var ett smutskasatat uttryck kring människor som inte tanker som alla
andra. Efter att börja studera uttrycket närmre insåg jag att alla tanker olika,
allas uppfatting om världen ser olika ut. Det kan finnas gemensamma nämnare kring
vissa ämnen/känslor kring saker och ting I sociala sammanhang. Men rakt igenom
är vi alla säregna. Efter ha kommit till den plats jag är idag försöker jag att
så mycket som möjligt, aktivt dra ned på negativt dömande tankar om människor.
Jag kan tycka att något någon gör är fel, men aldrig tänka att personen I fråga
är felet. Och om jag nu tycker att någon gör något är fel, vill jag vara öppen att
diskutera varför. Det var nog därför jag så länge mådde dåligt. Jag kände mig
väldigt oälskad I min uppväxt och tog allt väldigt personligt. Tillslut stängde
jag av öronen helt när jag fick positiv respons. Det blev som en drog och sög
åt mig allt negativt som en stor svamp. Det blev näst intill ett psykotiskt
tillstånd med extremt tunnelseende. Men eftersom jag var så fruktansvärt säker
på att jag var en dålig människa, var allt dåligt I världen I sin tur den enda
sanningen. Det är därför oerhört viktigt att inte se ner på depression och
psykisk ohälsa, för det kommer bara generera till att det dåliga måendet accelereras. Det är heller inte en sjukdom i mina ögon det är en process i livet för vissa som man måste vandra igenom, inte sudda bort. Var öppen och hjälp varandra på vägen. Peace and love, and above all
respect <3 nbsp="">3>
Dagar i Stockholm, dagar som andra, dagar är minnen och blott bara där det var. Nu är en annan tid, som tas ifrån mig på nytt om vart annat. Med nya vetskaper om molekylstråleetepaxi och MOVPE förstår jag nu inget mer än innan, precis som alltid med alltet. Det hela är delar av små betydelselösa ting, föremål och känslor vi ej kan peka ut utan bara gnugga ihop likt ett barns lekar med händer. Konst och poesi är det vackraste i världen trots att endast en bråkdel är beskådad. Jag vet det för jag har rätten att tycka som jag behagar, såvida inte normer bryts av. Lite som yttrandefriheten. En dag som var blev min känsla förvandlad av ett rosa trollspö. Glitterprinsessa löd de magiska orden och verklighet kombinerades med önskan. Jag tänker inte lika mycket på invecklingar i långa timmar som i andra. Det finns en behaglig tomhet, som om mitt land vore styrelöst men ändå funktionellt.
Kommentarer
Skicka en kommentar