Fortsätt till huvudinnehåll

Blottad

Jag andas betong. Kroppen kvider och paniken kryper fram tills jag står ensam kvar likt ett tomt eko. Personalen på avdelningen har tappat både intresse och hopp för att på något mirakelliknande vis rädda mig från mig själv. Jag går med snabba steg, nästan springer in till rökrummet och tänder en Pall Mall, de är näst billigast. Bränner mig länge på ovansidan foten och blundar av ren tillfredställelse. En utav personalen kommer in i rökrummet och frågar vad jag gör. – Bränner mig. Ett tomt svar lämnar hon efter sig innan hon hastigt försvinner ut till korridoren igen, - jaha… Hjärnan arbetar för fullt, jag kan inte hejda spökenas ankomst och den svarta dimman. Jag sitter som förstelnad innan tårarna bryter loss och en kaffekopp får utlopp för ilskan då den brutalt kastas mot golvet. Jag svider. Slår med knytnävarna på väggen som om det skulle hjälpa på något vis. De ger mig tre benzo och jag ringer dit pappa. Han håller om mig och kliar i mitt hår. Han är min trygghet. Väggarna har slutat röra på sig i en stilla dans och det känns rätt bra trots att benen nästan skakar ut mig ur sängen. Ångest, men jag överlevde.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FESTIVALPAKET

Omsorgsfullt var armar belamrade med glädje och rus. Hoppade i ringar precis som formen av de själfylldas uppspärrade ögon. Vi såg, levde och skapade minnen. När ska man ha tid att dö? Det finns aldeles för många upptäckter som aldrig kommer lösas. Men att liv var minnen innebär i varje fall att ett liv gåt till spillo. Hur många liv har jag? Hur många katter är vi? Jag ramlar ned mot grus av bara tanken. Arvikafestivalen -10 Du var ett .liv.
2 kommentarer
Läs mer

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat... Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött... Ett mätverktyg  för sanningens helhet är förmodlige...
Skicka en kommentar
Läs mer

Konsten att inte vara

Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.
2 kommentarer
Läs mer