Försöker slå bort och ta åt mig av ord. Problematiskt att placera dem alla i det korrekta facket. Det som etiskt skall vara hälsosamt och riktigt är för mig i själva verket endast en myt och jag måste skola om den sinnesvävda sanningen. Oftast ligger kontrasterna på det högsta av staplar. Det mittemellan blir grått och jag kan lika gärna transformeras till stenblockets förmåga att ändra temperatur med vädret som sin likgiltiga oförmåga att tänka. Vända kappan efter vinden. Stå i den samhällsplanerade kön till att en dag äntligen raderas ur dess statistik. Jag har som upprepade gånger lekt hobbyrebell för att markera för mig själv att skinnet som klär mig står utanför alla osynliga lagar som kallas normer. I själva verket stämmer det inte då jag följer det i punkt och pricka eftersom det inte finns någon annan utväg, såvida inte ett stycke mark med åar och granar bekransar min egendom som då skulle svepa kring ett kamouflerat tält eller glesa pinnar som viner. Latheten får mig att istället för att stå utanför systemet, krypa mellan hålen. Utnyttja varje litet felsteg i politikernas tankebanor. Lagstiftarnas. Att karva in svidande citat i väggarna på psyket förändrar ingenting. Men det får mig hålla andan en stund för att sedan tappa taget och låta inandningen finna sitt slut. Att som identitetssökande känna sig tillfredställd och fira flaggan till toppen och skrika högt och ljudlöst att jag lever. Sluta ögon mellan lakan med ett leende på läpparna. Ja, jag vet. Men är dock minst lika patetisk som dig. Allmänheten.
Kommentarer
Skicka en kommentar