Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.
Jo men det vi ser är allt på riktigt och inget fusk du grubbelfrida. Det finns saker som vi inte kan se och säkert också upptäckter som bara väntar på att göras av forskare t ex. Men det hindrar ju änna inte att det vi redan kan se och ta på är äkta ^^
SvaraRadera`Hur kan du veta att dte är äkta? :)
Radera