Fortsätt till huvudinnehåll

En helt vanlig jag

Gormar och skriker rakt ut i natten. Lemmarna är förstelnade. Ondskan hänger över huvudet men jag vill inte alls se. För jag vet, har känt dig förut Lucifer. Kallsvetten sprutar och jag ligger i väntan om mitt liv. Jag vet att jag inte kommer dö. Utan är bara i helvetets gränsland på ofrivilligt besök. Jag vet också att Maran håller dig i handen. Ni sitter på mig. Skuggfolket. De känner ju till mig nu när jag utmanat dem i sanningen om hokus pokus. Ser nu hela kärleken där priset är helvetet till motsats. För att maxa den ena måste motpolen yppas. Det gäller att inte tappa bort sig, hålla fokus på sanningen som ett livsmål. Tanken om att vara galen måste slås bort på en psykos-avdelning där det pressas på som mest. Jag har sett allt. Treenigheten, det tredje ögat, Krishna. Ja jag var Krishna vid ett tillfälle i spegelvärlden, men Moder Jord har alltid stått min identitet närmast. Dit tillhör jag och där är jag, jag är hela hon.

Omskurna första startrutor matas ständigt in och ut, cirkelformar som byter färg och ljus. Paletter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat...
Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött...

Ett mätverktyg för sanningens helhet är förmodligen inte listad. Precis som med …

Konsten att inte vara

Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.

Att heala känsloanarki

                           Att heala känsloanarki


Hela världen består av sammansättningar ifrån de grundämnen som presenteras i det periodiska systemet. Det är ämnen som inte går att bryta ned till mindre beståndsdelar mer, kan bara byggas vidare på i form av nya sammansättningar. Alla grundämnen har ett eget sätt att bete sig på, det är den magnetiska förmågan som talar om hur snabbt den för sig emot dragningskraften i jorden. Hastigheten påverkas också i vilka tryck och ojämnheter som förhindrar den förutsägbara vägen. Allt är alltid i rörelse på något vänster hur du än väljer att vrida på det - även den mest jämna balans har minst två sidor som tippar från ena sidan dragningen över till den andra sidan.

Exetern är all rörelse och därmed allt vi känner till. I extern går det inte att tillföra mer massa, bara omvandla den. Exempelvis så blir vatten till ånga när atomerna möter värme som alltid har låg magnetisk dragning i förhållande till resterande luftpartiklar. Vänd två magneter em…