Jag är inte galen. Begreppet är för mig rent ut sagt en
hägring. En illusion. Jag trodde mig länge vara just galen, men endast för att
det var ett smutskasatat uttryck kring människor som inte tanker som alla
andra. Efter att börja studera uttrycket närmre insåg jag att alla tanker olika,
allas uppfatting om världen ser olika ut. Det kan finnas gemensamma nämnare kring
vissa ämnen/känslor kring saker och ting I sociala sammanhang. Men rakt igenom
är vi alla säregna. Efter ha kommit till den plats jag är idag försöker jag att
så mycket som möjligt, aktivt dra ned på negativt dömande tankar om människor.
Jag kan tycka att något någon gör är fel, men aldrig tänka att personen I fråga
är felet. Och om jag nu tycker att någon gör något är fel, vill jag vara öppen att
diskutera varför. Det var nog därför jag så länge mådde dåligt. Jag kände mig
väldigt oälskad I min uppväxt och tog allt väldigt personligt. Tillslut stängde
jag av öronen helt när jag fick positiv respons. Det blev som en drog och sög
åt mig allt negativt som en stor svamp. Det blev näst intill ett psykotiskt
tillstånd med extremt tunnelseende. Men eftersom jag var så fruktansvärt säker
på att jag var en dålig människa, var allt dåligt I världen I sin tur den enda
sanningen. Det är därför oerhört viktigt att inte se ner på depression och
psykisk ohälsa, för det kommer bara generera till att det dåliga måendet accelereras. Det är heller inte en sjukdom i mina ögon det är en process i livet för vissa som man måste vandra igenom, inte sudda bort. Var öppen och hjälp varandra på vägen. Peace and love, and above all
respect <3 nbsp="">3>
Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.
Kommentarer
Skicka en kommentar