Fortsätt till huvudinnehåll

NATURALISM

Genom det frostiga fönstret vandrar min blick osynligt.
Mina vidöppna ögon genomborrar den obehagliga verklighet som krossar allas försök till en underbar illusion. Jag kan genom beskådan känna minusgraderna vidga och tränga in i porerna, flyta ut med blodet genom hela kroppen, känna hur köttet blir infekterat av verkligheten. Det är en epidimi som bryter ned.
Vissa klarar av att leva i sin illusion utan att påverkas till någon högre grad, detta är vad lekmännen kallar lycka. Jag tror dock inte jag vill vara lycklig om dumhet medföljer.

Lik flyter i ruttet blod i fjärran länder, lik vars hud ändrat färg till en möjligtvis gråbrun nyans, täckt av slem och nerosad av ett moln med förruttnelse. Packade som sardiner i lådor, destination Sverige.
Tjocka gubbar i femtioårsåldern samlas i grupp och känner samhörighet. Hurra hurra för nekrofilerna, Haiti får en snygg inkomst med könsorgan i fickorna.
Prostituerade blekansikten döljer mörkertal i statistiken. I Tyskland är i varje fall inte skammen fulländad med ärlighet klingandes i klockor. Men innanför SVeriges gränser är ångestfingrar och paniklår ihopsvetsade liksom ihoptvingat. Kåta flintisar driver undergroundaffärer, mäklare och doktorer, advokaten som skyddade pedofilen.

Samhället är skitigt, äckligt, och illaluktande. Beskriv föruttnelse och det verkar lukta hallonsaft om du ser in i System Sverige. Under mina naglar ligger rester av hud, DNA, någon annan. Han brukade kallas Correy har jag hört genom ryktesvägar. Men nekrofiler som vi alla är måste sluta minnas namn, försvinna in i sin illusion och blir en del utav Alice underland.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att inte vara

Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.

FESTIVALPAKET

Omsorgsfullt var armar belamrade med glädje och rus. Hoppade i ringar precis som formen av de själfylldas uppspärrade ögon. Vi såg, levde och skapade minnen. När ska man ha tid att dö? Det finns aldeles för många upptäckter som aldrig kommer lösas. Men att liv var minnen innebär i varje fall att ett liv gåt till spillo. Hur många liv har jag? Hur många katter är vi? Jag ramlar ned mot grus av bara tanken. Arvikafestivalen -10 Du var ett .liv.

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat... Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött... Ett mätverktyg  för sanningens helhet är förmodlige...