Fortsätt till huvudinnehåll

Konsten att inte vara




Fotografiskt klickar jag varje moment av verkligheten. Bildspel luckras upp till mindre och mindre delar, tar ny form och livet får detalj. Jag vet inte om det är till det bättre. Jag försöker ställa mig utanför känslorna och bejaka formellt och konstruktivt. En balans uppstår och jag blir mer befogad att vandra in i på kommando. Problemet med den här metoden att försöka kontrollera mig själv, blir att jag faktiskt står utanför. Alltså är jag inte med. Om jag inte är med i rummet av ångest eller svåra känslor, utan endast fixerar mig vid att se det i teori, lämnas jag att inte alls veta något om det. Inte egentligen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vilket mått håller måttet?

Ser sanningen i brunögat... Den absoluta sanningen är klurig att sätta fingret på. Den känns lite så som ett blött duggregn kan göra emot en naken hud. Här tycks temperaturen i kroppen upplevas relativ till sin omgivning; huvudrätten är en tvådelad vilja som behöver en motståndare för att existera. När vinnaren ropats upp så upphör inte spelet att gälla så som det kan tyckas, nej enligt min prototyp så är just den matchen viktig för att alls kunna avgöra helheten. Även om personen inte minns just allt så har minnet funnit sin egen väg att tala ut sig genom personen i fråga. Nostalgiska känslor och fasa kan slåss om en medalj i minneslunden.    Dock blir det trixigt när det finns två valörer som vill strida för en vinst som uppskattats till ovärderlig. Oavsett vilka valörer här i livet du satsar med eller vilka du åtrår, så ligger en ny upplevelse runt varje hörn. Tar bort kanterna för att inte bli stött... Ett mätverktyg  för sanningens helhet är förmodligen inte listad. Precis so
Skicka en kommentar
Läs mer

STOCKHOLM EN DEL AV VÄRLDEN SOM VÄRLDEN EN DEL AV STOCKHOLM

Dagar i Stockholm, dagar som andra, dagar är minnen och blott bara där det var. Nu är en annan tid, som tas ifrån mig på nytt om vart annat. Med nya vetskaper om molekylstråleetepaxi och MOVPE förstår jag nu inget mer än innan, precis som alltid med alltet. Det hela är delar av små betydelselösa ting, föremål och känslor vi ej kan peka ut utan bara gnugga ihop likt ett barns lekar med händer. Konst och poesi är det vackraste i världen trots att endast en bråkdel är beskådad. Jag vet det för jag har rätten att tycka som jag behagar, såvida inte normer bryts av. Lite som yttrandefriheten. En dag som var blev min känsla förvandlad av ett rosa trollspö. Glitterprinsessa löd de magiska orden och verklighet kombinerades med önskan. Jag tänker inte lika mycket på invecklingar i långa timmar som i andra. Det finns en behaglig tomhet, som om mitt land vore styrelöst men ändå funktionellt.
Skicka en kommentar
Läs mer

En ny världsorientering, Del 1

Det är ett nytt sätt att viska på i det upphöjda och gåtfulla. Kommunikationen mellan en magi och en människas uppfattning väver band av ädelrik sort. För stark att bryta och för exceptionell för att glömma. Mycket svår att gömma undan när någon väl hittat det, då det ligger under huden till alla kroppar som bär med sig öppenhet och sans. Att träna upp kommunikationen och inte bara använda sig utav magin som ett verktyg. Istället bli ett med den då det blir en vänskap som måste hållas efter och vårda. Laslienama och hennes kraft Kueh var de första från urminnes tider att få en av de starkaste reaktioner mellan magi och människa. Invånana kallade dem Assinesz (ett djupare ord för evig kärlek som används på en mycket helig nivå och sällan brukas slösaktigt). De har än idag stor betydelse för folket då det inspirerat många att ge mer hän åt sin magiska kontakt. Ur Kuehs magi och Laslienamas vilja fick vi, byn på andra sidan Ockrabergen, andan och styrkan till att påbörja bygge
Skicka en kommentar
Läs mer